| Сокращения
Aarbøger – Aarbøger for nordisk Oldkyndighed og Historie. Kobenhavn
Afda – Anzeiger für deutsches Altertum und deutsehe Literatur. Berlin, позже Frankfurt a. M.
APhS – Acta Philologica Scandinavica. Kobenhavn
Arkiv – Arkiv för nordisk filologi. Lund
DRI – Danmarks Runeindskrifter ved Lis Jacobsen og Erik Moltke. København, 1941-1942
GGA – Göttingische Gelehrte Anzeigen. Göttingen
GRM – Germanisch-Romanische Monatsschrift. Heidelberg
IF – Indogermanische Forschungen. Berlin
Kungl. Vitt. Hist. och Antikv. Akad. Handlingar – Kungliga Vitterhcts Historie och Antikvitets
Akademiens Handlingar. Stockholm
Kuml – Kuml. Arbog for jysk arkaologisk selskab. Aarhus
KZ – Zeitschrift für vergleichende Sprachforshung auf dem Gebiet der indogermanischen Sprachen. Göttingen
N. och B. – Namn och Bygd. Uppsala
NGAW – Nachrichten der Akademie der Wissenschaften in Göttingen
NGGW – Nachrichten der Göttinger Gesellschaft der Wissenschaften, I. Philologisch-historische Klasse
NTS – Norsk Tidsskrift for Sprogvidenskap. Oslo
PBB – Beiträge zur Geschichte der deutschen Sprache und Literatur. Halle
Språkvet. Sällsk Förhandlingar – Språkvetenskapliga Sällskapets i Uppsala Förhandlingar. Uppsala
Vid. Selsk. Skrifter – Videnskapsselskapets Skrifter, II. Historisk-Filosofiske Klasse. Kristiania
Viking – Viking. Årbok av det Norske Arkæologiske Sellskapet. Oslo
ZfdA – Zeitschrift für deutsches Altertum und deutsche Literatur. Frankfurt a. M.
ZdPh – Zeitschrift für deutsche Philologie. Stuttgart
Макаев Э. A. 1962. Руническая надпись из Новгорода. "Советская археология", № 3, 309-311.
Макаев Э. А. 1963. Проблемы рунической ономастики. "Тезисы докладов научной конференции по истории, экономике, языку и литературе скандинавских стран и Финляндии". Тарту, 59-60.
Макаев Э. А. 1963. Структура слова в языке древнейших рунических надписей. – ВЯ, № 2, 112-123.
Смирницкий А. И. 1931. Вопрос о происхождении рун и о значении праскандинавских надписей как памятников языка. "Ученые записки РАНИОН". М., 41-66.
Смирницкий А. И. 1947. К вопросу о языке старших северных рунических надписей. "Вестник МГУ", № 8, 67-92.
Смирницкий А. И. 1957. Что означают руны ао и о в исходе именительного падежа единственного числа основ на -n- в старших северных рунических надписях. "Вестник МГУ", историко-филологическая серия, № 2, 75-83.
Смирницкий А. И. 1959. Отпадение конечного z в западногерманских языках и изменение z в r. "Труды Института языкознания АН СССР", т. IX, 115-136.
Åberg N. 1956. Den historiska relationen mellan senromersk tid och nordisk folkvandrigstid.
"Kungl. Vitt. Hist. och Antikv. Akad. Handlingar". Antikv. ser., 5-te Del. Agrell S. 1928. Zur Frage nach dem Ursprung der Runcnnamcn. "Skrifter utg. av Vetenskaps-Societeten i Lund", 10.
Agrell S. 1937-1938. Die Herkunft der Runenschrift. "Kungl. Humanistiska Vetenskaps Samfundets i Lund Årsberättelse". Lund.
Almgren O. 1926-1927. Hällristningar och kultbruk, "Kungl. Vitt. Hist. och. Antikv. Akad. Handlingar", Del 35.
Altheim F., Trautmann E. 1939. Vom Ursprung der Runen. Frankfurt a. M.
Allheim F., Trautmann E. 1942. Kimbern und Runen. Berlin-Dahlem (Beiheft 1 zu "Germanien").
Andersen H. 1947. Det yngre Runealfabets Oprindelse. "Arkiv", Bd 62, H. 1-4, 203-227.
Andersen H. 1947. Har urnordisk haft navnet SaiwilaugR? – N. och B., Årg. 35, H. 3-4, 166176.
Andersen H. 1947. Rävsalstenens Indskrift. – "Fornvännen", Årg. 42, H. 5-6, 306-313.
Andersen H. 1948. Om urnordisk erilaR og jarl. "Sprog og Kultur", Bd 16, H. 3-4, 97-102.
Andersen H. 1949. Nogle urnordiske navne. – N. och. B., Årg. 37, H. 2-4, 97-102.
Andersen H. 1953. Runestenenes forbandelses-formulaier. København ("Studier fra Sprog- og Oldtidsforskning", № 221).
Andersen H. 1956. Lindholmen amulettens indskrift cndnu en gäng. – N. och. B., Årg. 44, H. 14, 182-193.
Andersen H. 1956. Urnordisk gestumR og deos betydning for i-omlyden. В кн.: "Festskrift til P. Skautrup", Aarhus, 9-15.
Andersen H. 1960. Om tiden for assimilationen af ht til tt. "Arkiv", Bd 75, H. 1-4, 247-258.
Andersen H. 1960. Opedalstenen. – NTS, vol. XIX, 393-417.
Anderson H. 1961. Svarteborg-medaljonens indskrift. "Arkiv", Bd 76, H. 1-4, 51-60.
Antonsen E. 1963. The Proto-Norse vowel system and the younger futhark. "Scandinavian Studies", vol. 35, vol. 3, 195-207.
Arntz H. 1937. Bibliographie der Runenkunde. Leipzig.
Arntz H. 1938. Die Runenschrift. Halle.
Arntz H. 1944. Handbuch der Runenkunde 2. Halle.
Arntz H.-Zeiss H. 1939. Die einheimischen Runendenkmäler des Festlandes. Leipzig.
Askeberg F. 1944. Norden och kontinenten i gammal tid. Uppsala.
Bæksted A. 1942. Islands runeindskrifter. København ("Bibliotheca Arnamagnaeana", vol. II).
Bæksted A. 1943. Hunerne, deres historie og brug. København.
Bæksted A. 1946-1947. Stenmagle-æsken og Guldhorns-indskriften. "Danske studier", Fjerde Række, Bd 7, 49-57.
Bæksted A. 1951. Begravede runestene. "Aarbøger", 63-95.
Bæksted A. 1952. Mеlruner og Troldruner. København ("Nationalmuseets Skrifter", Arkæologisk-Hist. Række, IV).
Betz W. 1962. Zum germanischen etymologischen Wörterbuch. В кн.: "Festgabe für L. Hammerich". Kopenhagen, 7-12.
Blomfield J. 1942. Runes and the Gothic alphabet. "Saga-Book of the Viking Society for Northern Research". London, vol. XII, pt. III и IV, 177-194, 209-231.
Brate E. 1925. Svenska runristare. "Kungl. Vitt. Hist. och Antikv. Akad. Handlingar", 33 Del, H. 3.
Bremer O. 1924. Die Aussprache des R der urnordischen Buneninschriften. В кн.: "Festskrift, tillägnad H. Pipping", Helsingfors, 38-50.
Вrøndum-Nielsen J. 1935-1962. Gammeldansk grammatik, I-IV. København.
Brønsted J. 1960. Danmarks oldtid 2, Bd III. København.
Bugge S. 1870. Lidt om de ældste nordiske Runeindskrifters sproglige Stilling. "Aarbøger", Bd 5, 187-216.
Bugge S. 1881. Om enkelte nordiske Mythers Oprindelse. В кн.: "Forhandlinger paa det 2et nordiskt Filoiogmøde i Kristiania", 218-238.
Bugge S. 1905. Bidrag til Tolkning af danske og tildels svenske Indskrif-ter med den længere Rækkes Runer, navnlig paa Guldbrakteater. "Aarbøger", 141-328.
Bugge S. – Olsen M. 1891-1924. Norges Indskrifter med de ældre runer. Christiania (Indledning, 19051913; Bd I, 1891-1903; Bd II, 1904-1917; Bd III, 1914-1924).
Burg F. 1885. Die älteren nordischen Runeninschriften. Berlin.
Derolez R. 1954. Runica mamiscripta. Brugge.
Egger R. 1959. Die Inschrift des Harigasthelmes. "Anzeiger der phil.-hist. Klasse der Österreich. Akad. der Wiss." Wien, Jg. 1959, № 5, 79-91.
Einarsson S. 1934. The value of initial h in Primitive Norse Runic inscriptions. "Arkiv", Bd 50, H. 1-2, 134-147.
Ekholm G. 1958. Runologi och arkeologi. "Nordisk Tidskrift". Stockholm, Årg. 34, H. 8, 455-462.
Elgqvist E. 1944. Skälv och Skilfingar. Lund.
Elgqvist E. 1952. Studier rörande njordkultens spridning bland de nordiska folken. Lund.
Elgqvist E. 1959. Vad svioniska ortnamn vittnar om grundandet av det danska väldet. "Arkiv", Bd 74, H. 3-4, 161-217.
Elliott R. 1959. Runes. An introduction. Manchester.
Feist S. 1919. Runen und Zauberwesen im germanischen Altertum. "Arkiv", Bd 35, H. 3-4, 243-287.
Festskrift til Lis Jacobsen. Runer og Rids. 1952. København.
Festskrift til Finnur Jonsson. 1928. København.
Festschrift für G. Neckel. 1938. Leipzig ("Beiträge -zur Runenkunde und nordischen Sprachwissenschaft").
Festskrift tillägnad Hugo Pipping. 1924. Helsingfors. Festskrift till Jöran Sahlgren. 1944. Lund.
Friesen O. von. 1904. Om runskriftens härkomst. "Språkvetenskapliga Sällskapets i Uppsala Förhandlingar", 1904-1906, 1 ("Uppsala Universitets Årsskrift 1906").
Friesen O. von. 1916. Lister- och Listerby-stenarna i Blekinge. Uppsala ("Uppsala Universitets Årsskrift 1916", Program 2).
Friesen O. von. 1918. Herulernas bosättning i Skandinavien. En rätts-historisk Synpunkt. В кн.: "Studier tillägnade E. Tegnér". Lund, 484-495.
Friesen O. von. 1918-1919. Runenschrift. В кн.: "Reallexikon der germanischen Altertumskunde", Bd IV, 5-51. Berlin-Leipzig.
Friesen O. von. 1920. Rökstenen. Stockholm.
Friesen. O. von. 1924. Rö-stenen i Bohuslän och runorna i Norden under folkvandringstiden. Uppsala ("Uppsala Universitets Årsskrift, № 4,1924").
Friesen O. von. 1931. De senast framställda meningarna i frågan om runornas härkomst. "Arkiv", Bd. 47, H 1-2, 80-133.
Friesen O. von. 1933. De germanska, anglofrisiska och tyska runorna. "Nordisk Kultur", Bd VI. København-Oslo-Stockholm, 3-79.
Friesen O. von. 1940. Sparlösastenen. "Kungi. Vitt. Hist. och. Antikv. Akad. Handlingar", Del. 46, H 3.
Friesen O. von. 1949. Möjbrostenen. "Fomvännen", Årg. 44, 289-309.
Grienberger Th. von. 1906. Bugge's Norges Indskrifter med de ældre Runer. – GOA, 89-163.
Grienberger Th. von. 1907. Neue Beiträge zur Runenlehre. Zweite Folge. – ZdPh, Bd 39, H. 1, 50-100.
Grienberger Th. von. 1908. Neuere runische Literatur. – GGA, 372-426.
Grienberger Th. von. 1913. Urnordisches. "Arkiv", Bd 29, H 4, 352-372.
Grienberger Th. von. 1914. Topisches aus den urnordischen Inschriften. – N. och. B., Årg. 2, H. 1-2, 63-68.
Gutenbrunner S. 1936. Beiträge zur Deutung einiger Runendenkmäler. APhS, vol. XI, N 4, 162173.
Gutenbrunner S. 1936. Die germanischen Götternamen der antiken Inschriften. Halle.
Gutenbrunner S. 1951. Historische Laut- und Formenlehre des Altisländischen. Heidelberg.
Gutenbrunner S. 1952. Die Herkunft und Ausbreitung der Dänen. В кн.: S. Gutenbrunner, H. Jankuhn. W. Laur. Völker und Stämme Südostschleswigs im frühen Mittelalter. Schleswig, 87-130.
Haas O. 1955. Die Entstehung der Runenschrift. "Lingua Posnaniensis", V, 40-58.
Hammarström M. 1930. Om runskriftens härkomst. "Studier i nordisk filologi", Bd 20. Helsingfors, 1-67.
Hamp E. 1955. Negau harigasti. "Language", vol. 31, № 1, 1-3.
Harding E. 1937-1951. Språkvetenskapliga problem i ny belysning, H. 1-8. Lund (H. 1 – 1937; H. 2 – 1938; H. 3 – 1939; H. 4 – 1941; H. 5 –1942; H. 6 – 1944; H. 7 – 1946; H 8. – 1951).
Harding E. 1957. Om urnordiskt sa wilagaR igen. "Arkiv", Bd 72, H. 3-4, 244-247.
Heiermeier A. 1934. Der Runenstein von Eggjum. Halle.
Hempl H. 1935. Der Ursprung der Runenschrift. – GRM, Bd. 23, H 3, 401-426.
Henning R. 1889. Die deutschen Runendenkmäler. Straßburg.
Heusler A. 1923. Die altgermanische Dichtung. Berlin.
Heusler A. 1925. Deutsche Versgeschichte, Bd. I. Berlin.
Høst G. 1960. To runestudier, II. Eggja-inskriiten i ny tolkning. – NTS, Bd XIX, 489-554.
Isbăşesku M. 1957. Inscriptia gotica de pe colanul din Tezaurul de la Pietroasa. "Revista de filologie romanică şi germanică", vol. I, 127 и сл.
Isbăşesku M. 1961. Der goldene Halsring von Pietroassa und seine runische Inschrift. – PBB, Halle, Bd. 82, H. 3, 333-358.
Jacobsen L. 1929. Svenskevældets Fald. København.
Jacobsen L. 1931. Runelæsning og Runetolkning. – APhS, vol. V, H. 127-189.
Jacobsen L. 1931. Eggjum-Stenen. Forsøg paa en filologisk tolkning. København.
Jacobsen L. 1933. E'vje-Stenen og Alstad-Stenen. "Norske Oldfunn", Bd VI. Oslo.
Jacobsen L. 1935. Forbandeises förmularer i nordiske runeindskrifter. "Kungl. Vitt. Hist. och. Antikv. Akad. Handlingar", Del 39, H. 4.
Jacobsen L. 1935. Runekammen fra Setre. "Aarbøger", Bd 58-76. Jacobsen L. 1940. Jeg-Formlen. "Aarbøger", Bd 63-69.
Jacobsen L. – Moltke E. 1941-1942. Danmarks runeindskrifter. Under medvirkning ai A. Bæksted og K. M. Nielsen. Atlas. Text. København.
Jansson Sven B. F. 1962. The runes of Sweden. London.
Janzén A. 1947. De fornvästnordiska personnamnen. "Nordisk Kultur", Oslo-København-Stockholm, Bd VII, 22-186.
Janzén A. 1954. The provenance of Proto-Norse personal names, I-II. "Names", vol. II, № 2, 3, 81-100, 173-192.
Jiriczek O. 1926. Der Lautwert des runischen R zur Wikingerzeit. "Englische Studien", Bd 60, 217-237.
Johannesson A. 1923. Grammatik der urnordischen Runeninschriften. Heidelberg.
Jonsson F. 1921. Norsk-islandske Kultur- og Sprogforhcld i 9 og 10 Årh. København.
Jonsson F. 1926. Oversigt over det norsk (-islandske) navneforrad for o. aar 900. "Aarbøger", 175-244.
Jungner H. 1922. Gudinnan Frigg och Als härad. Uppsala.
Jungner H. 1924. Västergötlands äldsta runinskrifter. В кн.: "Festskrift tillägnad H. Pipping". Helsingfors, 230-250.
Karsten T. 1928. Var det äldsta urnordiska runspraket Samgermanskt? В кн.: "Festskrift til F. Jonsson". København, 307-315.
Karsten T. 1938. Die Inschrift des Goldrings von Pietroassa. В кн.: "Festschrift für G. Neckel". Leipzig, 78-82.
Kiil V. 1953. Rune-rimet på Straumsbrynet. "Arkiv", Bd 68, H 1-2, 80-96.
Kiil V. 1955. Runesteinen fra Eggjum i Sogndal. "Arkiv", Bd 70, H. 3-4, 129-181.
Kock A. 1921. Till tolkningen av urnordiska runinskrifter. "Arkiv", Bd 37, H. 1, 1-26.
Kock A. 1922. Runologiska Studier. "Arkiv", Bd 38, H 2. 121-161.
Krause W. 1926. Runica. – NGGW, Bd., № 2, 230-236.
Krause W. 1929. Das Runendonkmal von Kеrstad. – ZfdA, Bd 66, H 4, 247-256.
Krause W. 1929. Runica II. – NGGW, Bd 35-43.
Krause W. 1931. Eine altgermanische Bezeichnung des Pferdes und der Runenstein von Möjebro. "Arkiv", Bd 48, H. 1-2, 156-173.
Krause W. 1932-1934. Beiträge zur Runenforschung. "Schriften der Königsberger Gelehrten Gesellschaft", I-II (I – 1932; II – 1934).
Krause W. 1935. Was man in Runen ritzte? Halle.
Krause W. 1936. Framea. В кн.: "Festschrift für H. Hirt", II. Heidelberg, 585-589.
Krause W. 1937. Runeninschriften im älteren Futhark. Halle.
Krause W. 1938. Die Runen als Begriffzcichen. В кн.: "Festschrift für G. Neckel". Leipzig, 3553.
Krause W. 1940. Zum Stand der Runenforschung. – GGA, Bd 202, 181-205.
Krause W. 1941. Der Speer von Kowel, ein wiedergefundenes Runendeukmal. "Germanien", Bd 13. Mainz, 450-464.
Krause W. 1943. Was man in Runen ritzte? 2-te verbesserte Aufl. Halle.
Krause W. 1944. Zum Stand der Rucenforschimg. – GGA, Bd 205, 231-268. Krause W. 1945. Ing.–NGAW, 229-254.
Krause W. 1947-1949. Untersuchungen zu den Runennamcn. I-II. – NGAW, 60-63, 93108 (I – 1947; II – 1949).
Krause W. 1957. Die Runenfibel von Beuchte, Kreis Goslar. – NGAW, Jg. 1956, № 5, 81-124.
Krause W. 1961. Runica III. – NGAW, Jg. 1961, № 9, 255-280.
Krause W. 1962. Die Inschrift der Runenspange von Aquincum. – "Acta Archaeologica Acad. Scient. Hungaricae". Budapest, vol. 14, № 4, 439-444.
Krause W. 1963. Die Runeninschrift auf dem Kamm von Heidaby. –NGAW, № 2, 82-85.
Krause W. 1964. Die Runendenkmäler und ihre Sprache. "Geschichte Schleswig-Holsteins", Bd 2, Lief. IV.
Kristensen M. 1933. Folkemеl og Sproghistorie. København.
Krogmann W. 1962. Die Runeninschrift von Kеrstad. – APhS, Bd 25, № 2, 151-160.
Kroman E. 1947. Musikalsk akcent i dansk. København.
Kühn H. 1938. Das Zeugnis der Sprache über das Alter und Ursprung der Runenschrift. В кн.: "Festschrift für G. Neckel". Leipzig, 54-73.
Kühn H. 1960. Die alten germanischen Personennamen des Typs kariso. В кн.: "Festschrift für W. Krause". Heidelberg, 63-71.
Lindblad G. 1952. Lindholmsamulettens runinskrift. – N. och B., Årg. 40, H. 1, 29-45.
Linderholm E. 1919. Nordisk magi, I. Urnordisk magi. "Svenska landsmеl". Stockholm, Bd 20, H. 1.
Lindqvist I. 1923. Galdrar. "Göteborgs Högskolas Årsskrift", Bd I.
Lindqvist I. 1924. Namnet Ludwig på urnordiska inskrifter. В кн.: "Festskrift til H. Pipping". Helsingfors, 334-355.
Lindqvist I. 1937. AljamarkiR. В кн.: "Melanges H. Pedersen". Aarhus, 323-333 ("Acta Jutlandica", vol. IX, № 1).
Lindqvist I. 1938. HlewagastiR och Harigasti Teiwa. В кн.: "Festschrift für G. Neckel". Leipzig, 1938, 86-102.
Lindqvist I. 1940. Religiösa runtexter. II. Sparlösa-stenen. Lund.
Lindqvist S. 1927. Geretebrakteaten och dess likar. "Fornvännen", Årg. 22, 217-233.
Lindqvist S. 1940. Zur Entstehungsgeschichte der nordischen Goldbrakteaten. "Acta Archaeologica", vol. XI. København, 124-132.
Lindqvist S. 1941-1942. Gotlands Bildsteine, I-II. Stockholm.
Lindroth H. 1918. Till den urnordiska inskriften på Stentoftenstenen. В кн..: "Studier tillägnade E. Liden". Lund, 167-172.
Lindroth H. 1925. Zur urnordischen Runeuinschrift des sog. Rösteines in Bohuslän. В кн.: "Festschrift für E. Sievers. Germanica". Leipzig. 212-222.
Ljunggren K. G. 1937. Några anmärkningar till tolkningarna av Setre-kammens runinskrifter. "Arkiv", Bd 53, H. 2-3, 285-295.
Lundberg O. 1949. Runinskriften från Roes. "Fornvännen", Årg. 44, 23-32.
Maaløe Chr. 1957. The Runic brakteate from Skodborg. – APhS, Bd 24, H. 1; 13-17.
Mackeprang M. 1952. De nordiske guldbrakteater. Aarhus. ("Jysk Arkæologisk Selskabs Skrifter", Bd II).
Marquardt H. 1961. Bibliographie der Runeninschriften nach Fundorten, erster Teil. Die Runeninschriften der Britischen Inseln. Göttingen ("Abhandlungen der Akad. der Wissenschaften in Göttingen". Philol.-hist. Klasse, dritte Folge, № 48).
Marseen O. 1964. Lundegaarde-gravpladsen fra yngre romersk jernalder. "Kuml, 1963". Århus, 1964, стр. 33-36.
Marstrander C. J. S. 1915. Bidrag til det norske sprogs historie i Irland. Kristiania ("Vid.-Selsk. Skrifter", № 5).
Marstrander C. J. S. 1928. Om runene og runenavnenes oprindelse. – NTS, Bd 1, 85-188.
Marstrander C. J. S. 1929. De gotiske runeminnesmerker. – NTS, Bd III, 25-157.
Marstrander C. J. S. 1929. Germanische Waffennamen aus römischer Zeit. – NTS, Bd III, 218235.
Marstrander C. J. S. 1929. Myklebostadstenen. – NTS, Bd III, 197-217.
Marstrander C. J. S. 1929. Isis chez les Germains du Nord – NTS, Яd III, 236-238.
Marstrander C. J. S. 1929. Opedalstenen. – NTS, Bd III, 158-196.
Marstrander C. J. S. 1929. Små bemerkninger i runestriden. – NTS, Bd II, 264-268.
Marstrander C. J. S. 1930. Ein neues Perfektopräsens. – NTS, Bd IV, 245-250.
Marstrander C. J. S. 1930. Tunestenen. – NTS, Bd IV, 294-358.
Marstrander C. J. S. 1930. Varumstenen. – NTS, Bd. IV, 359-369.
Marstrander C. J. S. 1932. Okklusiver og substrater. – NTS, Bd V, 258-314.
Marstrander C. J. S. 1932. Til Tunestenen. – NTS, Bd V, 333-337.
Marstrander C. J. S. 1938. Barmeninnskriften. – NTS, Bd X, 361-370.
Marstrander C. J. S. 1938. Ellestadsteinen. – NTS, Bd X, 371-374.
Marstrander C. J. S. 1946. Vettelandsstenen. "Stavanger Museums Årbok, 1946", 13-42.
Marstrander C. J. S. 1947. Bredside innskriftene på Alstadstenen. В кн.: "Festskrift til professor O. Broch". Oslo, 105-144.
Marstrander C. J. S. 1951. Rosselandssteinen. "Universitetet i Bergen Årbok 1951. Historisk-antikvarisk rekke", № 3.
Marstrander C. J. S. 1952. De nordiske runeinnskrifter i eldre alfabet. Skrift og Språk i folkevandringstiden, I. Danske og svenske innskrifter. Oslo (Særtrykk av "Viking").
Marchand J. 1959. Les Gots ont-ils vraiment connu l'écriture runique? В кн.: "Melanges de linguistique et de philologie F. Mosse in memoriam". Paris, 277-291.
Moltke E. 1934. Ein alamannischer Sax mit Runen? "Germania". Berlin, Jg. 18, H. 1, 36-41.
Moltke E. 1934. Vester Marie-stenen VI og lidt om svensk Infludelse paa bornholmske Runestene. – "Danske Studier", H. 1-2, 9-20.
Moltke E. 1936. Runeindskriften paa guldhornet fra Gallehus. "Aarbøaer", 97-104.
Moltke E. 1936. Runologiske meddelelser. "Aarbøger", 239-259.
Moltke E. 1938. Mediaeval rune-amulets in Denmark. "Acta Ethnologica". København, 1938, № 2-3, 116-147.
Moltke E. 1938. Runestenen paa Einang. "Viking", 11-119.
Moltke E. 1940-1943. Hvad er meningen med en meningsløs brakteat-indskrift? "Historisk Samfunds Aarbog "Fra Ribe Amt"", vol. X, 3-8.
Moltke E. 1947. Hvad var Lægæst, guldhornets mester, magiker, praest eller guldsmed? "Fornvännen", Årg. 42, 336-342.
Moltke E. 1951. Er runeskriften opstået i Danmark? "Fra Nationalmuseets Arbejdsmark 1951", København, 47-56.
Moltke E. 1956. Lousgård-perlens runeindskrift. В кн.: "Festskrift til P. Skautmp". Aarhus, 1-8.
Moltke E. 1957. Lindkær-brakteaten. En dansk C-brakteat med alfabetruner. "Aarbøger", 129-135.
Moltke E. 1964. Runeindskriften på rosetfibulen fra Nøvling. "Kuml, 1963". Århus, стр. 37-41.
Mosse F. 1951. L'origine de l'écriture runique: état present de la question. "Conferences de l'Institut de Linguistique de l'Universite de Paris", vol. X, 43-76.
Must G. 1955. The inscription on the spearhead of Kovel. "Language", vol. 31, № 4, 493-498.
Must G. 1957. The problem of the inscription on helmet В of Negau. "Harvard Studies in Classical Philology", vol. 62, 51-59.
Neckel G. 1908. Runische Epigraphik. – AfdA, Bd 32, H. 4, 267-271.
Neckel G 1925. Die gemeingermanische Zeit. "Zeitschrift für Deutschkunde". Leipzig, Bd 39, H. 1, 14-20.
Neckel G. 1933. Die Herkunft der Runenschrift. В кн.: "Erstes Nordisches Thing". Bremen, 60-76.
Nerman B. 1913. Studier över Svärges hedna litteratur. Uppsala.
Nerman В. 1947. Arkeologisk datering av Vendeltidens nordiska runinskrifter. "Fornvännen", Årg. 42, 109-141.
Nerman B. 1953. Arkeologisk datering av Lister- och Listerbystenarna. "Fornvännen", Årg. 48, 178-199.
Nielsen K. M. 1940. Guldhornsindskriften. I. tawida. "Aarbøger", 57-63.
Nielsen K. M. 1953. Kuml. "Kuml", 7-14.
Nielsen K. M. 1960. Til runedanskens ortografi. "Arkiv", Bd 75, H. 1, 1-77.
Nielsen K. M. 1962. Mutation, breaking, and syncope. – APhS, Bd 25, H. 2, 97-105.
Nordén A. 1932. Häilristningstraditionen och den urnordiska runskriften. В кн.: "Arkeologiska Studier tillägnade H. K. H. Kronprins Gustaf Adolf". Stockholm, 53-69.
Nordén A. 1934-1936. från Kivik tiil Eggjum. "Fornvännen", Årg. 29, 35-53.
Nordén A. 1937. Magiska runinskrifter. "Arkiv", Bd 53. H. 2-3,147-187.
Nordén A. 1937. Söderköpingsstenen. "Fornvännen", Årg. 30, 129-156.
Nordén A. 1943. Bidrag till svensk runforskning. "Kungl. Vitt. Hist. och Antikv. Akad. Handlingar", Del 55, 143-231 ("Antikvariska Studier", I).
Nordén A. 1961. "Sparlösa" och "Kälvesten", våra äldsta historiska runinskrifter. "Fornvännen", Årg. 56.
Nordland O. 1951. Det vonde haglet. "Mål og Minne", H. 3-4, 90-128.
Nordling A. 1937. Runskriftens ursprung. "Arkiv", Bd 53, H. 2-3, 233-284.
Noreen A. 1904. Altnordische Grammatik, II. Allschwedische Grammatik. Halle.
Noreen A. 1923. Altnordische Grammatik, I. Altisländische und Alinorwegische Grammatik. 4-te. Aufl. Halle.
Noreen E. 1918. Om Järsbcrgsstenens inskrift. "Språkvet. Sällsk. i Uppsala Förhandlingar",
1916-1918, Bil. A, 1-6. Noreen E. 1926. L'inscription runique des bracteates de Askatorp et de Väsby. – APhS, Bd I, H. 2-3, 151-155.
Noreen E. 1945. Några urnordiska inskrifter. "Arkiv", Bd 60, H. 3-4, 145-150.
Olsen M. 1907. Runeindskriftea paa en guldarakteat fra Overhornbæk. "Aarbøger", 19-44.
Olsen M. 1909. Buaerne paa et nyfundet bryne fra Strøm paa Hitteren. "Trondhjemske Videnskabers Selskabs Skrifter", 1908, № 13.
Olsen M. 1911. En indskrift med ældre runer fra Huglen i Søndhordlaad. "Bergens Museums Årbok", № 11, 3-36.
Olsen M. 1912. Über den Inhalt einiger Gruppen von uinordisehen Runenin-schriftén. В кн.: "Festschrift für V. Thornsen". Leipzig, 15-20.
Olsen M. 1917. Möjebrostenen. "Arkiv", Bd 33, H. 4, 276-283.
Olsen M. 1917. Om troldruner. Прил. к кн.: M. Olsen. Norrøne studier. Oslo, 1938, 1-23.
Olsen M. 1919. Eggjum-Stenens Indskrift med de ældre Runer. Oslo.
Olsen M. 1924. Der Runenstein von Varnum. B кн.: "Festgabe für W. Streitberg". Leipzig, 285-291.
Olsen M. 1935. Le pretre-magicien et le dieu magicien dans la Norvegð ancienne. "Revue de l'histoire des Religions", vol. 111, 177-221; vol. 112, 1-49.
Olsen M. 1936. Runestenen på Barmen i Nordfjord. "Bergens Museums Årbok". Hist.-antikv. rekke, № 1.
Olsen M. 1937. Runespennen fra Bratsberg i Gjerpen. "Viking", 61-73.
Olsen M. 1940. Sigtuna-amuletten. "Avhandlinger av det Norske Videnskans Akademi", Hist.-Filos. Klasse II, № 3.
Olsen M. – Shetelig H. 1909. En indskrift med ældre runer fra Fløksand i Nordhordland. "Bergens Museums Årbok", № 7, 3-44.
Olsen M. – Shetelig H. 1929. Kårstad-ristningen. "Bergens Museums Årbok", Hist.-Antikv. rekke, № 1, 1-66.
Olsen M. – Shetelig H. 1933. Runekammen fra Setre. – Там же, № 2, 1-92.
Palmér J. 1930. Betydelsnautwecklingen i isl. heiðr. – APhS, Bd V, H. 4, 289-304.
Pedersen H. 1923. Runemes Oprindelse. "Aarbøger", 37-82.
Pipping H. 1909. Sandhierscheinungen in Runeninschriften. "Neuphilologische Mitteilungen", Jg. XI, № 8, 213-219.
Plutzar F. 1924. Diß Ornamentik der Runensteine. "Kungl. Vitt. Hiet. och Antikv. Akad.
Handlingar", Del 34, H. 6. Reichardt K. 1936. Runenkunde. Jena.
Reichardt K. 1938. Schrift. В кн.: "Germanische Altertumskunde", hrsg. von H. Schneider. München, 431-459.
Reichardt K. 1953. The inscription on helmet B of Negau. "Language", vol. 29, № 3, 306-311.
Rosenfeld H. 1956. Die Inschrift des Helms von Negau. – ZfDA, Bd 86, H. 4, 241-265.
Rosenfeld H.-F. 1955. Der Runenstein von Krogs ta und das nord- und westgermanische Demonstrativpronomen "dieser". "Forschungen und Fortschritte", Bd 29, H. 6, 172-178.
Ruprecht A. 1958. Die ausgehende Wikingerzeit im Lichte der Runeninschriften. "Palaestra". Göttingen, Bd 224.
Runenberichte. 1939-1942. Hrsg. von H. Arntz. Leipzig.
Salberger E. 1956. Die Runogramme der Goldbrakteaten von Väsby und Askatorp. "Kungl. Hum, Vetenskapliga i Lund Arsberat telse 1955-1956", Bd 3, 113-148.
Salberger E. 1956. Versifikatoriskt om Tjurkö-brakteaten. "Arkiv", Bd 71, H. 1, 1-14.
Salberger E. 1957. An ideographic rune on the Skodborg bracteate. –APhS, Bd 24, H. 1, 1832.
Salberger E. 1960. Ein Brakleatenwort ia Namenbeleuchtung. "Meddelanden från Lunds Universitets Historiska Museum", 137-147.
Salberger E. 1960. Läsordningen på Istaby-stenen. – Там же, стр. 148-175.
Salberger E. 1960. Runinskriften från Nordhuglen. "Arkiv", Bd 65, H. 1/2, 1-16.
Salin B. 1904. Die altgermanische Thierornamentik. Stockholm.
Schneider K. 1956. Die germanischen Runennamen. Meisenheim am Glan.
Schönfeld M. 1911. Wörterbuch der altgermanischen Personen- und Völkernamen. Heidelberg.
Schramm G. 1957. Namenschatz und Dichtersprache. Göttingen.
Seip D. A. 1929. Til Tune-innskriften. – NTS, Bd, III, 21-24.
Seip D. A. 1934. Studier i norsk Språkhistorie. Oslo.
Seip D. A. 1954. Nye studier i norsk Språkhistorie, Oslo.
Seip D. A. 1954. Palaeografi. B. Norge og Island. "Nordisk Kultur", Bd 28 B. Stockholm-Oslo-København.
Seip D. A. 1955. Norsk Språkhistorie til omkring 1370. Oslo.
Shetelig H. 1914. Arkeologiske Tidsbestämmelser av eldre norske Runeindskriftor. В кн.: S. Bugge – M. Olsen. Norges Indskrifter, Bd III, 1-76.
Shetelig H. 1925. Norges forhistorie. "Instituttet for Sammenlignende Kulturforskning", Ser. A, 5a. Oslo.
Shetelig H. 1930. Runeskriftens kilder. "Bergens Museums Årbok", № 1.
Sivesind J. 1949. Sundesteinen. – NTS, Bd 15, 397 и сл.
Skautrup P. 1944. Det danske sprogs historie, Bd 1. København.
Skjelsvik E.-Straume E. 1957. Auslrheimsteineu i Nordfjord. "Universitetet i Bergen Årbok", Hist.-Antikv. rekke, № 1.
Sköld T. 1955. Om uttalet av runan R. В кн.: "Studior tillägnade Bj. Collinder". Uppsala, 34-38.
Specht F. 1933. Germanisch Harigasti. – KZ, Bd 60, H. 1-2, 130-138.
Sperber H. 1950. Till tolkningen av Rö-stenens inskrift. "Arkiv", Bd 65, H. 3-4, 145-149.
Steblin-Kamenskij M. 1962. Noen fonologiske betraktninger over de eldre runer. "Arkiv", Bd 77, H. 1, 1-6.
Svärdström E. 1958. Västergötlands runinskriftor. Tredje häftet. Skaraborgsläns runstenar. В кн.: "Sveriges runinskrifter", Bd V. Stockholm.
Sveriges runinskrifter, Bd I-XI. 1900-1962. Stockholm ("Kungl. Vitt.- Hist. och Antikv. Akademi").
Thomsen V. 1899. Hvad betyder guldhornets tawida. "Arkiv", Bd 15, H. 2-3, 193-197.
Trnka B. 1939. Phonological remarks concerning the Scandinavian Runic writing. "Travaux du cercle linguistiquc do Prague", vol. 8, 292-296.
de Vries J. 1944. HagustaldaR. В кн.: "Festskrift till J. Sahlgren". Lund, 93-104.
de Vries J. 1954. Über das Wort "Jarl" und seine Verwandten. "La Nouvelle Clio", vol. 6, № 710, 461-469.
Wessén E. 1927. De nordiska folkstammarna i Beowulf. "Kungl. Vitt. Hist, och Antikv. Akad. Handlingar", Del 36, № 2.
Wessén E. 1927. Nordiska namnstudier. "Uppsala Universitets Årsskrift", № 3.
Wessén E. 1930. Runinskriften pе Gallehus-hornfit. Nеgra anmärkningar. "Fornvännen", Årg. 25, 165-174.
Wessén E. 1957. Om vikingatidens runor. "Filologiskt Arkiv", Bd 6 ("Kungl. Vitt. Hist, och Antikv. Akademi").
Wessén E. 1960. Historiska runinskrifter. "Kungl. Vitt. Hist. och Antikv. Akad. Handlingar", Filologisk-Filosofiska Serien, 6. Stockholm.
Wessén E. – Brate E. 1924-1936. Södermanlands runinskrifter. В кн.: "Sveriges runinskrifter", Bd III. Stockholm.
Wessén E. – Jansson S. B. F. 1940-1957. Upplands runinskrifter. В кн.: "Sveriges runinskrifter", Bd VI-VII. Stockholm.
Wessén E. – Jansson S. B. F. 1962. Gotlands runinskrifter. Första delen. В кн.: "Sveriges runinskrifter", Bd XI. Stockholm.
Western A. 1930. Der Stein von Tune noch einmal. – NTS, Bd IV, 287-293.
Wimmer L. 1874. Runeskriftens Oprindelse og Udviklme i Norden. "Aarbøger", 1-270.
Wimmer L. 1887. Die Runenschrift. Berlin.
Wimmer L. 1893-1908. De danske Runemindesmærker, Bd I-IV. København.
Wimmer L. 1894. De tyske Runemindesmærker. "Aarbøger", 1-82.
Wimmer L. – Jacobsen Lis. 1914. De danske Runemindesmærker. København-Christiania. |
